Teknisk information

Skruvar och muttrar till bärande stålkonstruktioner bör beställas som CE-märkta produkter.

Skruvprodukter till förband med normal åtdragning bör väljas enligt den harmoniserade standarden SS-EN 15048. Standarden medger skruvar som är helgängade. I de fall skruvarna dimensionerats med förutsättningen att det inte får finnas gänga i skjuvsnitt bör man även åberopa standarden SS-ISO 4014 för en delgängad skruv; motsvarande standard för en helgängad skruv är SS-ISO 4017.

För 10.9-skruvar till högt förspända skruvförband bör man hänvisa till lämplig del av den harmoniserade standarden SS-EN 14399.

Vid dimensionering av skruvförband räknar man normalt med samverkan mellan skruvarna i förbandet. I ett verkligt förband kan en av skruvarna bli överbelastad i ett tidigt skede, innan övriga skruvar medverkar väsentligt i kraftupptagningen. Det kan bero på glapp mellan skruvar och grundmaterial i skjuvbelastade förband, ofullkomligheter i passningen, och i praktiken ofrånkomliga skillnader i förspänningen av skruvarna.

Kravet på erforderlig seghet är särskilt viktigt i skjuvbelastade förband med flera skruvar i rad och i dragbelastade förband. Om skruvarna inte har erforderlig duktilitet för att medge en utjämning av lasten mellan skruvarna kan en “blixtlåseffekt” uppkomma. Den bristfälliga segheten kan bero på att skruven i sig har låg seghet, eller att gängan inte är jämstark med skruvstammen så att brottbeteendet blir så kallad gängstrippning.

Ett exempel är ett skruvförband med 10.9-skruvar som blivit överbelastat vid ett haveri och med gängstrippning som följd. Skruvar och muttrar i hållfasthetsklass 10.9 enligt standarderna SS-EN 14399-3 och 14399-4 uppfyller erfarenhetsmässigt inte kravet på gängstyrka i gängan.

För att undvika blixtlåseffekt behöver skruv med mutter ha en viss deformationsförmåga utan avsevärd kraftminskning innan brottet sker. Vid dragbelastning till brott av en skruv i hållfasthetsklass 10.9 med tillhörande mutter enligt SS-EN 14399-3 eller -4 är deformationsförmågan typiskt liten innan brottet sker, typiskt genom gängstrippning.

Ett sätt att uppnå jämstyrka i gängan är att använda muttrar som är minst lika höga som skruvdiametern. Produkter enligt SS-EN 14399-10:2009 med mutter typ HRD uppfyller kravet.

Det har framkommit erfarenheter att skruvar i hållfasthetsklass 10.9 kan ha bristfällig duktilitet och därmed inte vara lämpade för användning i exempelvis dragbelastade skruvförband eller skjuvbelastade förbandstyper med normala hålspel.

En lämplig åtgärd är att se till att den provning som utförts av skruvarna har omfattat fullgrov skruv och med krav på erforderlig duktilitet. Se vidare Handbok TR-stål/N sida N9-12.

En ytterligare åtgärd för att undvika “blixtlåseffekt” vid skjuvbelastade skruvförband med 10.9-skruvar är att överväga ett snävare hålspel — till exempel serie fin med 1 mm hålspel i stället för serie medel med normalt 2 mm hålspel.

AMA Hus 14 (RA) och AMA Anläggning 13 hänvisar till kompetenserna TR-stål/N och TR-stål/K som exempel på erforderlig kompetens för arbetsledning och kontroll av olika typer av stålkonstruktioner i byggnadsverk.

En spalt i Svensk Verkstad har behandlat val av elektroder för svetsning av konstruktionsstål. Ladda ner spalten som pdf (1,3 MB).